Finns det god nationalism och när slutar den vara god?
Kategori: Allmänt
På samma sätt som det alltid finns två sidor av ett mynt och två versioner av en historia så finns det både god och ond nationalism.
Den goda nationalismen anser jag väl vara när man känner en form avstolthet och glädje över hur landet man kommer från är ( sen kan jag säkerligen ha helt fel uppfattning) Jag är glad över att jag är en svensk medborgare men samtidigt kan jag känna mig hemskt olycklig med tanke på hur unga flickor och kvinnor i andra länder har det när det kommer till exempelvis, utbildning, löner och andra rättigheter. Att få gå i skolan, att få jobba och att få ta körkortet är inte lika självklart i andra länder runtom i världen.
Den onda nationalismen är mer hatisk och destruktiv. Jag får uppfattningen av att dom anser att människor som i flykt kommer till deras land ska kasta sin egen kultur åt sidan och ta den kulturen som är aktuell där dom hamnar (även här kan jag säkerligen ha fel enligt någon eller på något sätt)
Och jag tror att den onda nationalismen, på samma sätt som rasismen, även grundar i att vissa människor är så fruktansvärt rädda för det som är okänt och annorlunda.
Allt hat som det här temat egentligen handlar om grundar nog mångt om mycket i rädsla. Om man bara kunde få trångsynta människor att ta steget till att vara mer öppna emot det som är okänt och annorlunda så skulle nog världen inte ha så mycket hat och förstörelse
